lavieenkim

... men vi har det fan bra! Jävligt bra. Ärligt, jag menar, dålig ekonomi, tråkigt jobb, ingen livspartner, kasst väder/klimat (går det hand i hand numera!?), oviss framtid, ingen bild och således inget körkort...!

Men å andra sidan, jag har underbara vänner, jag har en älskvärd mamma, jag vet vart jag har mig själv.

Förstå att är framtiden är vår, men just nu, just nu känns det väl så där. Jag kan inte påstå att jag är en olycklig person som det är synd om. Men inte inte fan har jag ett så pass bra liv som jag borde ha. Analysen blir då, att jaa, det kommer väl, det löser sig, det gör det alltid. Och jag tror faktiskt på den tesen. Vad som är nu är att vi gör bort lite skitår, man sunkar på lite, tar det som det kommer, gör det svårt för sig och lever ständigt i det faktum att behöva lösa problem, inte undvika dem.

Det svårt att så noga veta vad man vill just med alla sina handlingar, vissa saker händer ju bara. Det är väl bra i sig, man går ju stark ur striden. Men fan då, fan att man får kämpa. Ständig uppförsbacke, oavsett. Det ända som skiftar är vilken växel man lyckas peta i. Då är det skönt att då och då få veta att det löser sig, det finns ett liv bortom detta. Och det är ditt, bara ditt. Då kommer de inte bara handla om vara vid liv, utan också att verkligen leva. Feeling me!? ^^,

Resonemanget är överdrivet, självklart, vi bor i ett av Västvärldens Finest. Det går ta mig fan ingen nöd på oss...

Ela, filosoferar friskt, men det är inte lätt, inte lätt...

Simma lugnt, havet är stort, lätt att komma vilse...! MVH // Kim