Vi börjar där...!
Tänk om du fick börja leva ditt liv precis när du vill. Inte bara gå och vänta på att livet ska börja leva. Diffust, kna tyckas, men samtidigt är det precis det alla gör. Vi bara dräller omkring och väntar, hankar oss fram i vardagen, drömmer oss bort och vaknar bryskt upp i verkligenheten kallad livet.
Vad, jag säger vad!? Vad är detta, är det här allt? Var finns det underbara att uppleva, var finns det njutfulla att avsmaka, var finns lyckan att finna, var finns sötman, vem är nyckeln, vad vad vad!?
Så stört, rikigt sjukt, ska det vara så här!? Just nu känns det mesta som hägringar, overkliga, en massa låtsashändelser avlöser varandra, den ena mer bisarr än den andra. Axelryckande knegar vi vidare, surar, morrar och fräser, biter ihop, som bittra och hårdhudade norrlänningar utan hämningar. Vi kämpar på, har inget val, öppnar inte gärna käften, ingen förstår ändå vad vi säger...
Lösningen då, finns ljuset, vägen bör ju finnas, men man måste ha körkort och bil. Respekt är i symbios med statusprylar och ekonomiskt mätbara ting! Du hörde mig, ting, ta mig fan, saker, prylar, skitgrejjer. Fysisk jävla smörja. Vart finns värdet i en X-Box, eller I-Pod, eller en laptotp!?
Tänk efter, ordentligt, värdet sitter för fan fortfarande i upplevelsen, i känslan, i vad du upplever, minns och reflekterar över. Vad fan, det är ju inte plasten och lödningen, den fantastiska designen och den billiga barnarbetskraften du ser tjusningen i. Det är knappast vetskapen om slavlöner samt marknadsföringstricket att använda en kändis/bikinklädd skönhet som får dig att bara älska produkten!?
Jag bara undrar, jag reflekter, jag tänker alltså finns jag.Du hörde mig, jag finns alltså tänker jag. Reflejterar jag så fungerar jag, fungerar jag så verkar jag, verkar jag så agerar jag, agerar jag så reagerar jag. Att reagera är skönt, det är sunt, ger välmående.
Något att sträva efter, välmående, det finns det för lite av... Samtidigt som det finns alldeles för mycket av allt annat!? Har jag fel, jag bara undrar...
Idag är början, på resten av ditt liv! MVH // Kim
Vad, jag säger vad!? Vad är detta, är det här allt? Var finns det underbara att uppleva, var finns det njutfulla att avsmaka, var finns lyckan att finna, var finns sötman, vem är nyckeln, vad vad vad!?
Så stört, rikigt sjukt, ska det vara så här!? Just nu känns det mesta som hägringar, overkliga, en massa låtsashändelser avlöser varandra, den ena mer bisarr än den andra. Axelryckande knegar vi vidare, surar, morrar och fräser, biter ihop, som bittra och hårdhudade norrlänningar utan hämningar. Vi kämpar på, har inget val, öppnar inte gärna käften, ingen förstår ändå vad vi säger...
Lösningen då, finns ljuset, vägen bör ju finnas, men man måste ha körkort och bil. Respekt är i symbios med statusprylar och ekonomiskt mätbara ting! Du hörde mig, ting, ta mig fan, saker, prylar, skitgrejjer. Fysisk jävla smörja. Vart finns värdet i en X-Box, eller I-Pod, eller en laptotp!?
Tänk efter, ordentligt, värdet sitter för fan fortfarande i upplevelsen, i känslan, i vad du upplever, minns och reflekterar över. Vad fan, det är ju inte plasten och lödningen, den fantastiska designen och den billiga barnarbetskraften du ser tjusningen i. Det är knappast vetskapen om slavlöner samt marknadsföringstricket att använda en kändis/bikinklädd skönhet som får dig att bara älska produkten!?
Jag bara undrar, jag reflekter, jag tänker alltså finns jag.Du hörde mig, jag finns alltså tänker jag. Reflejterar jag så fungerar jag, fungerar jag så verkar jag, verkar jag så agerar jag, agerar jag så reagerar jag. Att reagera är skönt, det är sunt, ger välmående.
Något att sträva efter, välmående, det finns det för lite av... Samtidigt som det finns alldeles för mycket av allt annat!? Har jag fel, jag bara undrar...
Idag är början, på resten av ditt liv! MVH // Kim
Kommentarer
Trackback
