Nu åker vi, livet börjar ju nu! ( :
Livet tar en ny vändning, jag frågan är om det faktiskt inte är så att nu börjar det på riktigt. Detta diffusa tillstånd som kallas liv. Jag menar, vad inebär det egentligen. Vet bara en sak som jag håller med om, och jag citerar: "Det är skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva"! Endast med sådan dramatik och djupsinnighet tror jag man kan med att förstå innebörden av vad livet verkligen är.
Men å andra sidan, det är ju som är så härligt, livet ska vara dramatiskt och djupsinnigt. För då känner man, att man verkligen är vid liv och då vill man förhoppningsvis leva. Med det inte sagt att svårigheter och motgångar är att föredra, men utgår man bara ifrån att dom finns och att dom kommer att dyka upp då och då, ja, det är genast lättare att tackla skiten och bli av med problemen genom en läcker klackspark...
Ibland blir man så där sjukt tungsint och medveten om riktigt allt som händer och sker runt omkring en. Det kan dels göra mig riktigt ledsen och deprimerad, men också bitter och arg. Det svåra i sammanhanget är att veta hur man ska kanalisera känslorna för att få ut den bästa energin ur det hela. Se till att man inte gräver ner sig utan att man istället gör något åt saken och sin situation. Detta tycker jag dock är sjukt svårt, man är så begränsad, eller jag är. Jag har dessvärre gjort mig beroende av vissa saker som gör detta svårt att motarbeta.
Därför tror jag det blir en viktig uppryckning och framgång på många plan att jag får komma iväg till Malmö och börja om på nytt. Jag kommer att stöta på fördomar, förtryck, motgångar och all möjlig skit. Men det kommer vara ny skit, bra skit! Du vet, ingen känner mig eller har den mista aning om vem jag är där... Men det har folk här där jag bor nu! Fan vad skönt att slippa den begränsingen. Ärligt. En sådan situation kan göra mig bitter, att alla vet eller har en uppfattning utan att någonsin kunna ändra på den bara för att man är rädd för sin begränsade och inskränkta omgivning...
Nog skitsnackat, utmaningarnas utmaning blir nu att behålla kontakten och de band man knutit med dom man verkligen vill behålla. Och jag hoppas viljan är ömsesidig. Det här är stort, sjukt stort. Och viljan att lyckas, den är om möjligt ännu större! Nu börjar livet, och jag har tänkt leva det, leka med det och framförallt, hålla mig vid liv!
MVH // Kim-Håkan
Men å andra sidan, det är ju som är så härligt, livet ska vara dramatiskt och djupsinnigt. För då känner man, att man verkligen är vid liv och då vill man förhoppningsvis leva. Med det inte sagt att svårigheter och motgångar är att föredra, men utgår man bara ifrån att dom finns och att dom kommer att dyka upp då och då, ja, det är genast lättare att tackla skiten och bli av med problemen genom en läcker klackspark...
Ibland blir man så där sjukt tungsint och medveten om riktigt allt som händer och sker runt omkring en. Det kan dels göra mig riktigt ledsen och deprimerad, men också bitter och arg. Det svåra i sammanhanget är att veta hur man ska kanalisera känslorna för att få ut den bästa energin ur det hela. Se till att man inte gräver ner sig utan att man istället gör något åt saken och sin situation. Detta tycker jag dock är sjukt svårt, man är så begränsad, eller jag är. Jag har dessvärre gjort mig beroende av vissa saker som gör detta svårt att motarbeta.
Därför tror jag det blir en viktig uppryckning och framgång på många plan att jag får komma iväg till Malmö och börja om på nytt. Jag kommer att stöta på fördomar, förtryck, motgångar och all möjlig skit. Men det kommer vara ny skit, bra skit! Du vet, ingen känner mig eller har den mista aning om vem jag är där... Men det har folk här där jag bor nu! Fan vad skönt att slippa den begränsingen. Ärligt. En sådan situation kan göra mig bitter, att alla vet eller har en uppfattning utan att någonsin kunna ändra på den bara för att man är rädd för sin begränsade och inskränkta omgivning...
Nog skitsnackat, utmaningarnas utmaning blir nu att behålla kontakten och de band man knutit med dom man verkligen vill behålla. Och jag hoppas viljan är ömsesidig. Det här är stort, sjukt stort. Och viljan att lyckas, den är om möjligt ännu större! Nu börjar livet, och jag har tänkt leva det, leka med det och framförallt, hålla mig vid liv!
MVH // Kim-Håkan
Kommentarer
Trackback
