lavieenkim

Har spenderat en vecka i Frankrike, har varit sjuk i en och halv och kommer att missa halva februaris lön. Skönt! Nej, men jag kommer nog att lära mig en hel del av det. Det insåg jag idag. Fick en charmigt sms av min hyresvärd idag, i stil med: "Fan, vi blir vräkta om du inte lämnar in hyreskontraktet idag". Okej, tänker man, ligger hemma, sjuk som bara en gågn tidigare och tycker helt ärligt för första gången synd om mig själv då smärtan var så oerhörd och avväpnande. I alla fall, det löste sig, så klart.

Men nog tramsat nu. En tanke slog mig. Stod och väntade på skjuts idag för stundande ärenden. Såg då med öppna ögon, så gott det gick i halv storm och mottljus, solen, den svenska vintersolen för första gången i år. Strålande, helt jävla underbart, fick varma och lustigt positiva käslor i kroppen. Känslorna sa ingenting, dom gör oftast inte det, inte speciellt talföra, men ni förstår säkert... Jag menar bara att jag tror jag fick en knuff i någon finurlig riktning om vart i livet jag härnäst borde kasta mig. För det är fan så jag gör och måste göra. Jag är kass, usel och värdelös på att planer det som gäller min egen framtid och ekonomi, typ de 2 viktigaste sakerna i ett fungerande liv. De såklart med undantag kärleken som är så självskriven 1:a att jag finner inte ord för det.

Kärleken infinner sig alltid, på ett eller annat sätt. Det gäller bara att göra sig mottaglig, antingen om det är en vän, familjen eller en partner det handlar. Man uppnår med åren både erfarenhet om sig själv och sina behov samt vad man är beredd att ge kontra ta. Hänger ni med?

Vad gäller de första 2, Planering av Framtid och Ekonomi. Det är ta mig fan problematiskt! Jag menar, då jag fortfarande gick skola, kände jag mig som en någorlunda påläst ung man, lagomt smart och allmänbildad, hade positvia lovord uppifrån som bådade gott. Det skulle gå bra för mig... Men världen man lever i under skoltiden, skyddad av lagar med krav kontra den bistra och sanslöst oskyddade verkligheten är ju skrämmande. Antingen ljög någon för mig å de allra heligaste och inte bara en gång under vägen eller så är jag inte lämpad för samhället ännu.

Med ålder kommer ansvar. Det är ju diskuterbart, många ansvar har jag tagit i många år redan utan att rättsligen ha behövt göra det, får man ingen kompensation då!? Jävla skit...

Det är himmla skumt det här, ska undersöka saker och ting, och återkomma med sammanhängande svar om hur fan man ska klara av den här skiten. Men som sagt, solen är åter kommen...! ^^,

A new power is rising! ^^, MVH // Kim