lavieenkim

Imorgon, eller egentligen om några timmar bara, drar jag söderut igen. Till mitt "hem"... Jag är trots allt registrerad och folkbokförd i Malmö numera. Och hur komiskt är inte det, varenda jävel hör ju på min dialekt att jag inte är från trakten direkt, inte ens närapå, typ Värmland eller något annat halvnära skönt ställe typ Dalarna! ;P Nää, skämt å sido. Men, kom att tänka på det, vad är hemma egentligen? Och jag inte ens kan känna mig "hemma" i Malmö, som fan i mig ligger i samma land som jag fötts i, hur knepigt måste det inte vara att komma hit till Sverige, till exempel..., eller till vilket annat som helst för den delen, och som flykting!?

Jag menar, jag flyttade på eget bevåg, av egen vilja, för mitt egos skull, min utbildning, för hela mitt bortskämda livs skull... Det är sådana här saker, inte det man gör på fyllan eller andra fjantiga skitsaker, som får mig att över huvud taget någon gång vilja skämmas! Fy fan... Men, jag ska inte gräva ner mig och vara bitter, för det hjälper ingen. Ärligt, det hjälper ingen! Men om jag däremot väljer att kämpa istället, bita ihop då det går tungt, njuta då det går bra, och så vidare... OM jag väljer att leva ett så bra liv för mig, delar med mig till mina medmänniskor, då har jag i alla fall gjort något.

Detta något är ju egentligen bara kravet på var människa, kan man lätt tycka, men vi börjar där! ( som man säger )
Jag menar man kan inte böra med att rädda världen, det är rätt dumt, för vad fan ska du rädda tänkte du!? Det är dels många som behöver bli räddade, och dels mycket som behöver bli räddat. Getting me, feeling me!?

Jag har haft en sån där "vecka", inte en sån där lördag, inte en sån där, utan en hel vecka, jaa 9 dar då, okej...! Men till saken hör, att har varit en viktig och givande tid. Jag behövde tiden, och jag uttnyttjade den. Eller, inte utnyttjade, usch vilket smutsig och negativt klingande ord... Säg så här, jag har haft en bra tid! Kan man säga så? Skönt var det i alla fall, det hoppas jag kommer märkas. Och inte på det där pretantiösa och självgoda sättet, för om så blir fallet, då lägger jag ner, börjar om och tar en ny "vecka"...

Tanken är snarare, eller viljan finns till att bli mer, vara mer, hur säger man? Alltså, ingen kan vara perfekt eller ens nära, inga kan älska alla och absolut inte heller bli älskad av alla. Men, säg att de som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, de som förtjänar det, och de är många, de vill jag får känna och uppleva känslan! Känslan att, oj, var det så här livet kan se ut, vilka nyanser. vad fint, vad kul, vad härligt! Och då utan de där konstgjorda preparaten, utan den där jästa eller brända skiten...

Ärligt, jag menar något helt annat! Och vi kommer till det, det gäller bara att våga utforska sig själv, och det steg för steg. Processer är långsamma, men det är inte utan anledning, annars fungerar de inte och blir således verkningslösa. Livet är en jävla process, om du så vill, men det går att vara kreativ på vägen, det går att ta genvägar men var beredd på att ibland behöva ta till karta eller fråga om vägen då och då! Det är ju trots allt DU som bestämmer, inte över lagar och regler givetvis, men de är till för att brytas eller i alla fall utforskas lite. Och det är det livet handlar om, processer, forskning, hitta vägar, djupa ner i djupa hål och simma över öppna hav, rida ut stormar och se solen gå upp igen!

Herregud, lev och må!

The struggel continues - Dance it out with happy tones - Or quit it playing the blues...

Aiiihgt, MVH // Kim-Håkan

( snart med en falafel i handen, nära dig... )