Jooda, så att de...!
Ibland tänker jag, och ofta så filosoferar jag. Vad är skillnaden är, spelar kanske ingen större roll, egentligen? Men i alla fall... En tanke slog mig , inte så hårt dock, men den gjorde mig så pass påmind att jag inte blev av med den. Ofta undrar jag hur jag själv är och verkar i andras ögon. Vem folk anser sig tycka att dom ser. Hur man upplever mig och pratar om mig då jag inte är där. På ett sätt är det det kanske oväsentligt, men samtidigt, man är ju nyfiken, vilket en fullt fungerande människa ofta är, både på gott och ont...!
Med risk för att låta egocentriskt, men jag spånar vidare så får vi se.
Min stora skräck, kanske var att ta i, vad skulle jag vara rädd för..., är att bli bedömd och satt i ett fack som jag verkligen inte tillhör. Missförstå mig rätt, men jag har faktiskt hört riktigt riktigt roliga historier och föreställningar om vem jag verkar vara och hur jag är... Och visst, det är värdsliga ting, hur en individ, i det här jämförande fallet jag, upplevs där man räknar med att det finns ca 6 miljarder andra att ta hänsyn till...
Men vidare, jag kommer förhoppningsvis till någon slags poäng.
Jag kan ärligt säga att jag, precis som alla andra, gör en bedömning av folk genom deras första intryck på mig. Och det är logiskt, det är så vi fungerar. Men, för att råda bot på eventuella tråkigheter, är det oerhört viktigt att vara medveten och ödmjuk inför en sådan sak. För de allra flesta vet, att ställs man inför nya personer, miljöer och situationer, ja då blir faktiskt det allra flesta nervösa och och osäkra. Och under sådan psykologisk press och mental ansträngning gör man inte alltid sig själv och "sitt riktiga jag", rättvisa.
Så är i alla fall jag, jag fungerar någorlunda på det viset. Att först då jag känner mig trygg och hemma med sällskapet jag vistas i, ja då bjuds det på den riktiga Kim. Man får vad man förtjänar har jag hört att man kan säga, och så resonerar jag gärna. En annan klok nära vän sa också det, "what's goes around, comes around", och det var fint tyckte jag. Kan betyda så många olika saker i och för sig, men min tolkning var positiv.
I alla fall, min förhoppning är att få fortsätta utvecklas och bli någon både jag själv och andra vill ha att göra med. Inget överdrivet så där. Det låter väl vettigt? För trivs man med sig själv så borde ju andra kunna göra samma sak. Vi får ta det som det kommer hädanefter, vi börjar där brorsan! ^^,
Simma Lugnt!
Frågan är ju om du själv vet vilket fack du tillhör...
ok, så ditt första intryck av mig var?
enkel, glad och vettig kille, ödmjuk o har ett stort hunger att utforska världen, nya kulturer nytt folk, nyfiken o vill veta, lära sig mera om allt, däremot lite för försiktig ibland, det är min bild utav dig...ett gott råd, ta för dig, tänk inte alltid så mkt på allt, var inte så rädd för vad folk ska tycka o tänka...gör vad som faller dig in, du kanske känner dig vilsen i falafelland ibland, fördelen med just falafelland är att man kan bara vara sig sj, så mkt olika kulturer och människor att oavsett vad du gör så är det ingen som dömmer dig el kommer tycka du är konstig, vf alltid måste passa in ngnstans, vf alltid vara just som alla andra o passa in i det så kallade norm, önskar jag kunde komma undan mitt fack o bara vara, vara mig... du har möjligheten, ta för dig kimsan!!
