lavieenkim

Tiden är allt bra märklig, reglerar fart efter eget tycke och min egen uppfattning om vart jag står, kastas om till oigenkännlighet. Mycket skumt, bra mycket skumt. Nu är det i alla fall så, att lite fort har det gått här på slutet, är ju liksom på väg HEM till Norrland igen, Piteå för er som undrar och funderar. Och som jag längtar! Fan, till det mesta egentligen, jag menar, Piteå är ju jag, och jag är ju Piteå!? Eller... Kanske inte riktigt på det sätt som du tror, men i alla fall.

Tiden är mer än mogen för en visit på hemmaplan. Jag har faktiskt vistats i över 2 månader här nere nu, man håller ju på att inte bli som folk längre...! ^^, Nä, ärligt talat. I och med att varje dag är som ett litet äventyr, varje vecka ett steg på utvecklingstrappan och så vidare, Men, det finns ett stort men, varje månad blir här lite mörkare, varje månad blir här lite outhärdligare och snart tror jag ta mig fan att jag pendlar ihjäl mig...Dessa I-landsproblem tenderer att återkomma! ^^,

Tenta gick bra och "Pitefest" fick avrnunda det hela. Men nu bär det av mot "rätt sida älven" som man säger. Nu har jag testat vingarna sådär elegant bara en student som lämnar sin hemstad för första gången, kan göra. Och bästa sättet för reflektion, det är nog "back to basics".Jag har nämligen lite planar på hur jag styra upp det hela. Men för att komma underfund om jag är ute och cyklar eller inte, ja, det får det får den där tiden utvisa. Och tiden, den tenderar ju att göra som den vill. Men om jag nu tar den till hjälp, kommer det då till att gå för fort, eller kommer det rent bli så att jag hamnar i någon slags oigenkänlighet!? Och om jag nu skulle göra det, fan, det är ju bara härligt. Jag menar, shit happens when you party naked... Adrenalin, dopamin och fullständig frihet och eufori. Halleluja!Vet inte riktigt vad som sagts egentligen, men, snart hemma, känns viktigt för fortsatt utveckling och välmående!

Det kommer mera...

MVH // Kim-Håkan från Piteå