lavieenkim

Har tänkt på en sak, sitter just nu uppe vid köksbordet, alldeles för tidigt egentligen känns det som, men dock, i min hand finns morgonkoppen med kaffe. Detta är vad jag vill kalla vardagslyx, Att få avnjuta detta svarta guld var och varannan morgon i lugn och ro, oftast i lugn och ro i alla fall, och på det sätt du själv tillrett den samt med valfritt tillbehör. Fan, det är guld. För även en dag som denna, har sovit dåligt, är trött och sliten, ville stanna hemma och allt... Ja så fårt jag startar kaffebryggaren ändrades denna krassa inställning och jag blev genast ritkigt taggad inför dagen och dess bestyr och äventyr.

Häng med på resonemanget. Att det kan krävas så lite som pushar en i rätt riktning. Tar fram viljan att fånga dagen så där elegant och full i skratt bara. Skuttandes gatan fram utan ett bekymmer på horisonten. Lite så är känslan som innfinner sig. Som sagt, det är lyx, vardagslyx.

Motsatsen är ju det finurliga ordet I-landsproblem, ett mycket användbart ord. Det avdramatiserar det mesta som kan uppstå och försöka ställa till besvär längs vägen. Mycket skönt tycker jag, kallar man vad helst problemen man råkar ut för I-landsproblem, jaa, då blir problemet nästan självlöst... Eller hur!? Jag menar, det är inte katastrof även om toapappret är slut och du har gjort nummer 2, det är inte jordens undergång om du spatserar Biblioteket fram med öppen gylf och så vidare...!

Bara några tankar jag spånade på nu i morse. Mer finns att hämta, keep updated! ^^,

MVH, Kim-Håkan!