lavieenkim

Ibland är det allt bra konstigt, folk, människor man ser och möter, de tror inte att man ser dem. Men kom igen, det är klart man gör, man ser allt, jag ser allt. Jag lovar dig, och det är inte för att låta pretentiös och allsmäktig... Saken är den bara, att ibland, eller ofta så väljer man att inte se. Av olika anledningar och orsaker. Ofta har man fullt upp med sig själv, alla har sina egna demoner brukar man säga, och det stämmer ju, jävlar vad demoner det verkar finnas till alla och en var...

Det är liksom mer regel än undantag att man ska ha det lite småjävligt mest hela tiden, eller överdriver jag!? Tror ändå inte det, detta är ju livet, och skulle det inte vara svårt skulle man ju inte kämpa. För det är då man kämpar för något, möter på motgångar men sedan övervinner dem, som livet känns extra värt att leva! Så känns det för mig i alla fal. Hemligheten blir här att hitta balans och distans, någon slags harmoni i sig själv, att välja sina krig kan man säga.

Och visst fan är det lättare sagt än gjort, inte frågan om det, och framförallt är det inte meningen att låta pretentiös... Tror det är min största skräck faktiskt! I alla fall, något universal-svar på hur en sådan lösning till "ett bättre" liv tror jag inte jag kan ge. Inte pang-bom så där bara. Däremot tycker jag det är intressant att reflektera över varför saker och ting är som de är. Varför människor fungerar och agerar som de gör. Och varför världen ser ut just så här...!?

Stora frågor, javisst, men också väsentliga till en viss mån, då det beror dig och mig och vårt dagliga liv. Jag tror att det handlar mycket om att våga ha ett öppet sinne, att vara lite ödmjuk så där och våga bjuda på sig själv. Vara lite intresserad och vilja veta lite mer, veta när, var, hur varför!? Hänger du med?
 

Man ska vara sig själv och utöva sin egen person och integritet, och skapa sig själv en identitet. Och det gör man inte genom att bara stänga in sig i sig själv och tänka, grubbla och fundera, filosofera litegranna. Det är däremot en del av processen! När du känner dig redo, och tro mig du vågar, så öppna upp dörren igen och vädra lite, se dig omkring med öppna ögon, iaktta och betrakta. Jag lovar, det är underbar känsla att faktiskt se saker, människor omkring dig och du själv kommer må så jävla bra! Tiden läker alla sår säger man ibland, tiden gör mycket mer än så, men det viktigaste är vad du gör av den, tiden alltså. Tänk på det!

Tro mig, när jag säger att jag ser, jag ser dig!