lavieenkim

Berätta vart du kommer ifrån...

...eller, okej då, jag kan väl börja. Men låt mig först presentera min teori. Fråga, vad vet du egentligen om dina närmaste, din familj, dina vänner, eller ännu viktigare de som du bara är bekant mig. Dom som du bara hälsar på, träffar på festen, din klasskompis eller någon från gymmet. Vem är de, egentligen? Hur mår de, på riktigt? Vad har de för mål, visioner och tankar eller erfarenheter av det vi alla delar lika, livet? Handen på hjärtat, jag har ingen aning, och ärligt talat, inte ni heller va?

Ni börjar förstå resonemanget nu? Jag personligen inte bara tror utan vet med mig att människor behöver social trygghet och närvaro. Folk behöver bli sedda, hörda och bekräftade. Men, mina vänner, alla har inte den tryggheten att klara av den här biten av liv själva. De behöver bli utfrågade, tillfrågade och tilltalade. Och precis här kommer min teori med i bilden. Varför inte göra en förändring och se till att vårt avlånga land blir värd den stämpel vi har som tryggt och vänligt sinnat. Varför inte ta vara på våra traditioner som berör solidaritet, empati och välstånd? Varför kan vi inte unna varandra och våra medmänniskor jämställdhet och jämlikhet?

Många frågor nu, men finns det några svar? Jag har inte en lösning som rakt upp och ner löser problemet på den inskränkthet som faktiskt numera råder. Den hets och det jäkt som numer styr våra liv. Viljan att vara störst, bäst och vackrast är nästan standard för var svensk idag, vi som förut exporterade jantelagen. Med det inte sagt att jantelagen var något positivt. Men måste vi gå från missunnsamma surpuppor till lyckosökande wannabes? Jag bara undrar. Berätta vart du kommer ifrån, jag hoppas att någon har funderat i alla fall lite på min inledning.

Inspirationen är hämtad från en klockren skildring av dagens samhälle skildrat i en låt skriven av hiphop-duon Snook. Där har ni killar jag vill stämpla med stämpeln solidaritet och empati. Lyssna på låten "Kommer ifrån", det ger insikt. Vidare i resonemanget nu, tänk så underbart att börja leva med samhället istället emot det. Tänk så skönt att vara en del av gemenskapen om än inte mitt i den. Tänk vad fint det vore om vi tog hand om varandra och gav varandra uppmärksamhet. Det är inte mycket som krävs, det är snarare så att det kommer gå av sig själv. Till exempel, istället för att titta bort eller stirra ner i gatan när vi möter någon på vägen, hälsa. När någon har det uppenbart jobbigt eller ser deppig ut, så är det skönt med en klapp i ryggen eller ett vänligt ord. Det räcker så långt. Såna saker är vad jag saknar och vill se komma åter.

Men om jag ska försöka knyta ihop säcken nu. Inledningsvis ville jag veta vart ni kommer ifrån, men eftersom jag ändå har ordet kan jag passa på att börja, så blir det inte så jobbigt för er. Ni behöver således bara följa efter.
 
Jag är född på Piteå BB, har bott på Annelund, i Bergsviken och i Storfors och är nu tillbaka på Annelund. Har skilda föräldrar och 3 syskon. Farsan är produktiv... Bor med min syster och min mor. Mamma är sjukpensionär och världens bästa och syrran är lat men go. Min farsa bor i Munksund, det är som allt. Är en idrottskille men med i alla fall lite innanför pannbenet. Gillar att styrketräna, skriva ner dikter och känslor, vara med mina vänner, spela fotboll och dansa samt läsa en del. Jag har svårt med att ta kritik och är grymt odisciplinerad. Kämpar gärna mot orättvisor och kan således bli jobbig i längden då jag har svårt att vara tyst. Annars har jag ett stort kulturintresse och gillar att resa och samla på mig erfarenheter, är dessutom grymt nyfiken. Sådär, nu vet ni lite lagom om vad jag är en person och vem er medmänniska och tillika klasskamrat Kim Lundmark var och är för en. Tag nu detta med er och gör vad ni finner bäst av denna nyvunna kunskap. Och jag lovar er, ser fram emot att lära känna er, på riktigt.

Kärlek och Respekt, tack för mig!