lavieenkim

Ibland blir det ju lätt så, att då man sitter sysslolös så börjar man tänka, och då menar jag verkligen tänka. Maskineriet sätter verkligen igång och man går djupt in i sig själv och blir filosofiskt och lite frånvarande. Nästan så att jag kan sträcka mig till att jag denna gången grubblar, vilket jag annars och till andra brukar påstå och hävda är negativt. Vad satte igång maskineriet för mig var bilder från förr. Gammla minnen och händelser. Viktiga delar, epoker och genombrott i ens liv. Likaså framgångar, lyckliga stunder och underbara uppleveleser. För det är i alla fall vad som fångats på kort. Och så ska det kanske vara, för det är erkänt svårare att komma ihåg de lykliga och bra stunderna än de dåliga. eller är det tvärtom. Det beror kanske på vad det handlar om, vid vilket tillfälle och kanske också vad slags substans vi pratar om...

Men, tanken som slog mig var ändå den. Om jag nu har varit så sjukt lycklig, glad och full av liv som det faktiskt visar sig på bild att jag haft. Då blir det ju lätt att man undrar, vad håller jag på med. Varför är det inte alltid så!? Vad gör jag för fel nu som jag inte gjorde då!? Vad gör att allt verkar som problemfritt och härligt underbart då men inte nu!? För jag menar, vi hara alla dalar och toppar, "up's and down's", och så vidare vad mna nu väljer att kalla saker och ting. Men, vad är det som gör att numera är det allt mer sällan och sällsynt att man har så där apkul som man alltid verkade ha då man var yngre. Hur kommer det sig att nu är man antingen för trött, har ätit för lite, känner inte "tagget" eller har tusen andra olika anledningar som man skyller på, då det vankas fest!? Fan, förut, i de ljuva tonåren var fest nästan obligatoriskt, man blev aspackad hade skitakul och mådde allmänt skit-jävla-bra, både under, före och efter festen...

Men sedan hände någonting, och vad fan var det som hände!? Det var så jävla mycket som hände, kanske var det bara det. Fast vi visste ju alla att någon gång, någon dag, ett visst år i ens liv kommer Studenten, och då kommer livet att bli mera allvar och ansvar...

Vet inte om jag vill gräva ner mig allt för djupt denna gången, tycker mig ha bearbetat detta nu tidigare i höst och så där. Men, vad jag vill och vad jag känner för är att nu är -09, jag ligget inne på mitt 21:a år och jag är ta mig fan Student, "jag gör vad fan jag vill"! Men, på gott och ont så klart. Tänkte ge mig själv och livet en chans att leva harmoniskt igen. Allt ska inte vara apkul hela tiden, man kan inte festa varenda helg, du måste ta ansvar och ta saker och ting på allvar och så vidare. Dock tänker jag hädan efter, i allt detta som kallas livet och dess leverne och tillika stilla gång, leka med livet emellanåt och se till att unna mig och mina medmänniskor och vänner livskvalité!

Livskvalité är svårt att sätta fingret på vad det egentligen innebär, men tro mig när jag säger att jag tänker exprimentera denna våren och det kommer bli så jävla underbart!

Ha det fint och Simma lugnt! ^^,

MVH // Kim Håkan Lundmark