Spinner vidare...
Ena dagen bitter, andra dagen nedstämd... Det är så synd om mig buhä buhä! Men riktigt så är det inte, och framförallt går det inte att resonera på ett sådant sätt. Däremo kan det störa mig och irritera mig något så kopiöst att ens egna tankar och känslor har sådan makt över din egen vilja och din person. Jag menar, vem vill vara den som hellre hade levt kvar i det förflutna än att förverkliga sina drömmar. Visserligen har jag sagt det själv tidigare, att jag lever för minnena. Men då menar jag inte att man ska vara nöjd med och leva på det man åstadkom och hann med innan man tog studenten. Och varför man nu skulle göra det...!? Det är bara det att fram till studenten var allting så mycket enklare, på gott och ont.
Jag hade en helt underbart gymnasietid, inte varje dag och defintivt inte 24 timmar om dygnet så där under 3 års tid, men sammanfattningsvis, upplevelsemässigt och så vidare, var den underbar. Det hände så himmla mycket då, med både mig själv och med min omgivning. Vänner och bekanta kom och gick, man själv kom och gick, ibland sprang man till och med. Helvete alltså! ^^, I-landsproblemen kommer och biter en riktigt hårt här emellanåt... Och jag och min klass med med mig, som utbildas för att hjälpa och stötta andra med långt mer avancerade problem och svårigheter. Men, så länge man själv inser allvaret i sin "tycka-synd-om-mig-situation" kanske det bara är sunt, emellanåt!? Vem vet, vem vet!?
Har grävt ner mig ett tag nu, varit en suris och faktiskt snudd på tvär mot min omgivning, det känns inte bra. Men detta ska åtgärdas, gottgöras och upplysas om varför. Nu har jag ju faktiskt en bra grop att slänga skiten i om det set skulle dyka upp ännu mera, det du! Haha. Allt för nu var detta i alla fall. Mer orkar jag inte analysera och rannsaka mig själv, då blir jag ju säkerligen konfunderad på riktigt, konstig så att säga, och börjar prata med själv istället för väggarna och taket... och så kan vi ju inte ha det! Nää, iväg med sig och träna ikväll ska jag göra, träffa vänner, snacka skit och kämpa och svettas ut all skit, för att därefter ta nya tag.
Det är så vi gör det "här" i Norrland, tar en bastu mot den sorg vi känner ibland! ^^,
( vart fan kom den ifrån..."!?", skumt detta, mycket skumt... )
