Ett alternativt drömjobb!? ^^,

Tänk om man kunde bli erbjuden ett jobb bara så där attbropå. Vore riktigt snitsigt kan jag tycka! Då skulle jag vilja ha jobbet som vardagsfilosof. En sån där som funderar på litegranna på allt som inte känns helt okej, på sådant som är OPK / IPK ( O-politiskt korrekt alternativt Inpolitiskt korrekt, undrar vilken term som är mest korrekt!? ) I alla fall, jag skulle då ägna mig åt sådant som faktiskt intresserar mig och får mig att tänka till och undra. Typ, ska det verkligen vara så? ”Ska det vara på detta viset”!? Hur tänkte de riktigt nu!? ( Läs; INTE ALLS! ) Ja men sånt där, som bara en vanlig hederlig människa reagerar på. Allmänna orättvisor, sådant som bryter mot de Mänskliga rättigheterna i parti och minut, var och varannan dag, 24/7 och liksom varje månad hela året om! Jag skulle vilja vara ”en sån där” äckligt påfrestande åsiktpolis! En som verkligen river och sliter och vänder upp och ner på halva världsordningen. En som ställer sjuuukt jobbiga frågor, men som också kräver ett minst sagt begripliga och vettiga svar. Jag skulle vilja syna våra makthavare och överordnade, finansfolk och kändisar, inflytelserika och beslutfattare, ”tv-folk” och mediamuppar, ja allt minst sagt allt tvivelaktigt PACK som på fullt allvar tror sig stå överst i någon slags pervers ”köttmarknad*” / konsumtionssamhälle till verklighet vi tvingas leva i! ( * = betyder inte att jag kräver vegetariskt eller veganskt leverne, utan syftar på ”den andra” betydelsen! ) Ett sådant jobb skulle jag fan i mig vilja ha! Mer tankar kommer… ”The struggle continues”! Med vänlig hälsning // Kim Håkan

Strandbadsvägen 6...!

Fan, det är inte hela världenabsolut inte! För det har jag inte påstått ens på en fläck, hoppas jag...!? I alla fall, någon martyr är jag inte, världssamfundet ser jag inga som helst anledningar i att engagera sig just i mig, "no way josé"! Men å andra sidan, rätten att känna, tycka, uttrycka sig och framför allt vara och existera, den rätten äger jag, och det tack vare världssamfundet. Så visst engagemang har redan skänkts mig, och det ska gudarna veta ( jaa, allihopa! ^^, ) att jag är tacksam, och står ödmjuk inför detta.

För, det är en häftig tanke, det berör, i alla fall mig.  Att så mycket som vi tar för givet, sådant som bara ska vara och fungera som det gör, sådant har någon och några faktiskt engagerat sig i för att det ska fungera någorlunda just för dig. Baktankar finns det alltid, cash is king, ända sedan Jesus föråddes av Judas och säkert tidigare än så... Men fortfarande finns eldsjälar och genuina människor med hjärtat på rätta stället och ett förnuft som de faktiskt tagit till fånga. Sådana människor kan te sig lite skrämmande och övernaturliga emellanåt... Men låt dem hållas, ge dem lite spelrum, iakta och njut! För jag menar, du själv "slipper" ju, så varför hindra någon annan!?

Människor, människan, tänkare, verksamma och driftiga, förnuftiga och hjälpsamma, intelligenta men destruktiva! Filosofer och storheter från nu och , vi har så mycket att tacka för. Med det inte sagt att vi ska förbli passiva och små i oss själva! Herregud, kan kan den som vill, vilja kan försätta berg, varför man då ska försätta ett berg!? Men missförstå mig rätt, och tolka in din rätt och dina möjligheter i sammanhanget! Utgångspunkten för vart vi börjar är valfri, med betoning på FRI! Gå ut och kör ditt race, håll inte igen men se till att inte köra över någon på vägen, uppskattas inte...!

Så får det bli, så får det vara, "vi börjar där", AMEN!

Livet som Falsterbo-bo...

Att en plats är vacker är ofta en lycka, det smittar av sig på betraktaren. Ofta är det så, det borde vara så. Det var mycket vackert då jag kom hit i höstas, sista veckan i Augusti. Det var fortfarande sommar ju för fan! Jag njöt verkligen, allt var nytt och spännande. Men snabbt insåg jag begränsningen med att leva som jag nu gör... Det bli ensamt, sjuuukt ensamt! Och jag är inte gjort för att vara ensam, verkligen inte, aldrig varit.

Mycket kan sägas, att jag har lite udda principer och kanske är lite påfrestande emellanåt med mina små konstigheter och tix gällande, träning och mat och andra tankar och funderingar... Men ensam med allt detta ska jag absolut inte vara! Det blir inget bra alls. Så är det bara. Att jag har "klarat" mig så här länge ändå, det är väl inget under direkt, snarare ett krav från mig själv och från livet i sig. Jag menar herregud, jag lever inte i ett GULAG, om än det ibland känns så, rent psykiskt...

Överdrift, javisst, men Tillsammans, gemenskap

RSS 2.0