lavieenkim

Alltså, handen på hjärtat ( ... man säger visst så ibland om man vill vara extra tydlig med att det är sanning eller ärlighet man kommer med... ) så är saker och ting inte alltid så jävla lätt alltid. Typ, det du ser vid horisonten är inte allt detsamma då du väl kommer fram... Det behöver ju i sig inte nödvändigtvis vara negativt. Men, det ger var och en, en hel del att tänka på. Och som jag tänker nu! Jag vet inte, men var dag som går så utvecklas livet i snirkliga banor som är rätt svåra att att följa och än värre förstå. Vem eller vad ligger bakom!? Det är inte ofta så att det känns fullkomligt onödigt...

Gnälla har aldrig varit något jag gärna tar mig till... Och inte denna gången heller. Men jag en stilla undran gnager mig. När "ordnar" livet upp sig så pass att man kan få "go with the flow" ett tag. Fast, jag ljuger ju om jag säger att jag inte har fått avnjuta sådan simpel glädje i min vardag. Det är bara en tyngre period jag går igenom just nu. Går från total lycka till, om än inte "dödsångest" så snudd på, och det var och var annan dag... Det frestar på, inte tär det, ochgör mig givetvis starkare. Dock känner jag mig lite svårmodig och lite tungsint. Kan inte med att ta hela livet och dess "problem" med en klackspark, inte just nu...

En svårighet i sådana tider och perioder av ens liv är att man inte alls "orkar" med "folk"! Och det är liksom inget illa menat mot någon. Men kan lätt känna att istället för att säga eller göra något mot någon som man ångrar... Så fixar jag och trixar hellre på med mig själv och mina demoner är skickar dem på andra. Låter som värsta martyren, det må så vara! Upp till var och en att tolka livet och dess innehåll på sitt sätt... Alla lever i sitt eget "helvete" och bär på sina alldeles egna ärr och slickar gammla sår... Metaforer javisst, men det är enklare att beskriva "det" så, inte lika jobbigt, inte onödigt påtaglig närvaro av ångest och liknande...

Mina rättigheter och skyldigheter och så vidare... Det är svårt att räcka till, och de som känner att de gör det, fy fan vad bra ni är! Då är man grym säger jag, och då inte ironiskt menat, no way josé! Däremot kan jag känna att det är lättare att ta tag i och engagera sig i andra än mig själv, orkar inte med mig själv. För med mina rättigheter kommer ju skyldigheter, och skuld, det har jag svårt med! Känner ofta skuld, på så många plan... Orkar inte med et, ALLS! Tar mig hellre an andra, tillgodoser rättigheter, om man nu ens kan se det så!? Jag vet inte ens själv om jag ser det så... Men att "hjälpa" andra blir liksom självhjälp, och sådant gör gott!

Det dubbla medlevarskapet, funderar jag mycket på som uttrcyk och vad som menas...!? Vad ska man säga!? Tror det handlar om kanske in och utsidan, psykiskt och fysiskt eller vad man nu kan använda sig av för synonymer för samma slags betydelse... Balansgång handlar det också om tror jag, balans och distans. Olika sidor av myntet, fram och baksidan, det positiva och det negativa. Ingen bör få segra, men gärna att "någon" har ett övertag så att kamp pågår. Kampen får symbolisera livet, och just nu leder den negativa sidan, av någon outgrundlig anledning... Har inget svar på varför, och borde inte känna så som jag gör! Men å andra sidan, så är det en ny dag imorgon!

Varje ny dag flippas myntet, och det hamnar antingen på den ena sidan eller så den andra... Logiskt, eller hur!? För hur ofta hamnar den på högkant!? Vilket skulle kunna symbolisera balans... Det skulle kunna vara så, men så bra får vi ju inte ha det, eller hur!?