lavieenkim

Some people need to observe

Before they decide to occur

It's hard enough to be absurd

Even before people heard

The point the arrow directing

Not seem to be connecting

Kind of awkward and unexpecting

To be the one protecting

As little as the small child

Still I will not try to hide

Because I'm sick of the lies

And the despise from evil eyes

When hate becomes violent

And the passion grows

There's no time for patience

Just let your emotions blow

From the very deep inside me

Fear been feeding my rage

And my so called surrounding

Seems like they don't even care

Feelings can be so fucked up

Never answer to oneself

So instead of getting stucked

I struggleing through my entire self

Roll the dice

To see what shows

Close your eyes

And believe in hope

The highest number

Has a price to pay

Sex or six might may

Sound like a wonder

But that simple is nothing

Just putting it into words

There will be suffering

When link togehter different worlds

As time passes by

And our lifes goes on

Episodes that matter

Gives us power to be strong

Good things will happen

When you need it the most

During the lifelong struggle

You scare away all your ghosts

Take control of the life

That you been given

It's not hard to decide

Just choose to be living

En ängel sänt från himmlen kom

Med vårt liv i sin hand

Hon gav mig allt det modet som

Satt oss i djup brand

Rörde upp bland skrot och korn

Vindar tjöt och ven

Hela Ängelns underbara person

Den var av kött och ben

I skenet från min insikt som

Minnen från förr fick bära

Fanns en vilja som sa mig hon

Är den jag vill ha till kära

Är det så enkelt egentligen, "kärleken övervinner allt"!? Kanske, kanske inte, förmodligen inte, fast samtidigt så gör den ofta det... Kärleken segrar på film och i riktigt bra historier och så vidare. Men i verkligheten då? Det vettefan. Jag menar, ärligt, hur ser världen ut idag? Är det så hemskt många som bara går runt och älskar varandra!? Njae, tror inte det... I alla fall inte om man ser till ett globalt och universiellt perspektiv. Man snackar om/pratar om ska veta och respektera "de 2 stora", ni vet världskrigen som ägde rum för en si så där sjuttioelva år sedan... SUCK! Men hur fan ser det inte ut idag? Jag bara undrar!? Javisst, rent för allmänbildningen och för att förstå varför världen ser ut som den gör idag, är det bra att ha kunskap om detta. Låt mig dock citer Magnus Betnér, på gott och ont:

"Men kom igen, släpp det där nu, det var för fan över 60 år sen!"

Alltså, jag är inte antisemit, jag är inte oförstående eller ens inhuman eller förnekande... Men allvar, är det inte dags att fokusera på nuet!? Hört talas om Somalia, Irak, Afghanistan, men kanske framför allt Sudan/Darfur och Kongo Kingshasa, där händer det för grejjer lika vidriga om inte värre! Helvetes, man blir ju mörkrädd och matt och man skäms ju...! Folk slaktar varandra dagligen, spränger sig, våldtar och fan härjar runt som att ordet civilisation inte finns alls! Istället bara gäller någon slags medeltidstänkande och ingen ingriper. Varför!? Vad håller vi på med?

Det är liksom den så kallade "I-världen" och "Västvärlden" som både har makt och skyldighet att ingripa, men gör vi det? Njae, vadådå, läget gynnar ju oss, så varför... Jag sympatiserar inte med det tänket alls. Jag skäms! Våra ledare, vad fan pysslar de med, vad är det för jävla nissar och tomtar vi har som styr över oss och det diffusa som vi kallar Världen. Det ända de gör är att gå omkring i alltför dyra kostymer och outfits, reser lite för ofta och håller en jävla massa onödiga möten som inte leder till något annat än mängder och åter mängder av ordbajs...

Vad är problemet!? Vakna!

Jag menar kan en halvspykopat och knarkare, men tydligen med ett gott hjärta eller goda tankar, en sån som Axl Rose yppa följande mening i den helt klart suveräna låten Ciwil War, jaa då undrar man ju vad det är för fel och diagnoser på folket och människorna som faktiskt har makt och ansvar att göra något!

- "What we've got here, is human failure to communicate..."

Man bara, no fucking shit Sherlock! Applåder och bugningar, Nobelpriset och Nirvana för dig...!

Vi ses i Nangiala!

Imorgon, eller egentligen om några timmar bara, drar jag söderut igen. Till mitt "hem"... Jag är trots allt registrerad och folkbokförd i Malmö numera. Och hur komiskt är inte det, varenda jävel hör ju på min dialekt att jag inte är från trakten direkt, inte ens närapå, typ Värmland eller något annat halvnära skönt ställe typ Dalarna! ;P Nää, skämt å sido. Men, kom att tänka på det, vad är hemma egentligen? Och jag inte ens kan känna mig "hemma" i Malmö, som fan i mig ligger i samma land som jag fötts i, hur knepigt måste det inte vara att komma hit till Sverige, till exempel..., eller till vilket annat som helst för den delen, och som flykting!?

Jag menar, jag flyttade på eget bevåg, av egen vilja, för mitt egos skull, min utbildning, för hela mitt bortskämda livs skull... Det är sådana här saker, inte det man gör på fyllan eller andra fjantiga skitsaker, som får mig att över huvud taget någon gång vilja skämmas! Fy fan... Men, jag ska inte gräva ner mig och vara bitter, för det hjälper ingen. Ärligt, det hjälper ingen! Men om jag däremot väljer att kämpa istället, bita ihop då det går tungt, njuta då det går bra, och så vidare... OM jag väljer att leva ett så bra liv för mig, delar med mig till mina medmänniskor, då har jag i alla fall gjort något.

Detta något är ju egentligen bara kravet på var människa, kan man lätt tycka, men vi börjar där! ( som man säger )
Jag menar man kan inte böra med att rädda världen, det är rätt dumt, för vad fan ska du rädda tänkte du!? Det är dels många som behöver bli räddade, och dels mycket som behöver bli räddat. Getting me, feeling me!?

Jag har haft en sån där "vecka", inte en sån där lördag, inte en sån där, utan en hel vecka, jaa 9 dar då, okej...! Men till saken hör, att har varit en viktig och givande tid. Jag behövde tiden, och jag uttnyttjade den. Eller, inte utnyttjade, usch vilket smutsig och negativt klingande ord... Säg så här, jag har haft en bra tid! Kan man säga så? Skönt var det i alla fall, det hoppas jag kommer märkas. Och inte på det där pretantiösa och självgoda sättet, för om så blir fallet, då lägger jag ner, börjar om och tar en ny "vecka"...

Tanken är snarare, eller viljan finns till att bli mer, vara mer, hur säger man? Alltså, ingen kan vara perfekt eller ens nära, inga kan älska alla och absolut inte heller bli älskad av alla. Men, säg att de som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, de som förtjänar det, och de är många, de vill jag får känna och uppleva känslan! Känslan att, oj, var det så här livet kan se ut, vilka nyanser. vad fint, vad kul, vad härligt! Och då utan de där konstgjorda preparaten, utan den där jästa eller brända skiten...

Ärligt, jag menar något helt annat! Och vi kommer till det, det gäller bara att våga utforska sig själv, och det steg för steg. Processer är långsamma, men det är inte utan anledning, annars fungerar de inte och blir således verkningslösa. Livet är en jävla process, om du så vill, men det går att vara kreativ på vägen, det går att ta genvägar men var beredd på att ibland behöva ta till karta eller fråga om vägen då och då! Det är ju trots allt DU som bestämmer, inte över lagar och regler givetvis, men de är till för att brytas eller i alla fall utforskas lite. Och det är det livet handlar om, processer, forskning, hitta vägar, djupa ner i djupa hål och simma över öppna hav, rida ut stormar och se solen gå upp igen!

Herregud, lev och må!

The struggel continues - Dance it out with happy tones - Or quit it playing the blues...

Aiiihgt, MVH // Kim-Håkan

( snart med en falafel i handen, nära dig... )

"Det är hit man komm när man kommer hem...!" finns det en låt som heter, skriven och framförd av gruppen Euskefurat som givetvis har sitt ursprung från just Piteå. Jag är ingen superpatriot, jag är ingen Euskefuratfantast och inte heller Ronny Erikssonfanatiker. ( sångaren i bandet och tillika komiker samt ägare av stans stolta kulturcenter Krokodil ) Däremot är jag numera av den uppfattningen att, fan vad skönt det är att få komma hem emellanåt, att få landa och bara må gott, ta hand om sig själv och bara vara. Det är helt jävla underbart och jag njuter av varje sekund. Det är något med luften, med atmosfären ja det mesta tilltalar mig just nu, vilket var precis vad som behövdes i mitt liv just nu. En nytändning och energi. En spark i arslet, ja vad fan du nu vill kalla det!

Nu har jag som man säger, blodad tand, inför vad som komma skall. Malmoe part 2, here i come fy fan! Det kan kanske låta som att jag varit olycklig där nere. Men så är inte fallet. Däremot har jag känt mig vilsen emellanåt, ostrukurerad och lite ensam på något sjukt sätt... Har liksom hela tiden befunnit mig mitt bland människor, men inte alltid känt tillhörigheten. Mycket har berott på självförtroende och självkänsla. Men sådant kommer med tiden och infinner sig då tiden är mogen.

Och nu ta mig fan, är tiden mer än mogen. Jag hoppas och tror att resten av tiden fram till jul kommer vara grym. Är full av energi och vilja, lite full i fan känner jag mig allt! ;P Kan bli kul detta... Sen så är det faktiskt en mycket kort tid jag behöver "stå ut" denna gång, vilket kommer innebära att ytterst lite av mina eventuella motgångar kommer att bekomma mig. FUCK OFF! ^^,

Pitelivet bjöd och bjuder på allt man kan önska sig, goda vänner och bekanta, en behaglig och lättsam atmosfär, Mammickas kloka ord och underbara samtal. Ja ni vet, sådant som bara gör gott i både kropp och själ.

Nää, nu har jag svammlat färdigt för denna gång! ^^,

Simma lugnt, lev och må!