lavieenkim

Ibland tänker jag, och ofta så filosoferar jag. Vad är skillnaden är, spelar kanske ingen större roll, egentligen? Men i alla fall... En tanke slog mig , inte så hårt dock, men den gjorde mig så pass påmind att jag inte blev av med den. Ofta undrar jag hur jag själv är och verkar i andras ögon. Vem folk anser sig tycka att dom ser. Hur man upplever mig och pratar om mig då jag inte är där. På ett sätt är det det kanske oväsentligt, men samtidigt, man är ju nyfiken, vilket en fullt fungerande människa ofta är, både på gott och ont...!

Med risk för att låta egocentriskt, men jag spånar vidare så får vi se.

Min stora skräck, kanske var att ta i, vad skulle jag vara rädd för..., är att bli bedömd och satt i ett fack som jag verkligen inte tillhör. Missförstå mig rätt, men jag har faktiskt hört riktigt riktigt roliga historier och föreställningar om vem jag verkar vara och hur jag är... Och visst, det är värdsliga ting, hur en individ, i det här jämförande fallet jag, upplevs där man räknar med att det finns ca 6 miljarder andra att ta hänsyn till...

Men vidare, jag kommer förhoppningsvis till någon slags poäng.

Jag kan ärligt säga att jag, precis som alla andra, gör en bedömning av folk genom deras första intryck på mig. Och det är logiskt, det är så vi fungerar. Men, för att råda bot på eventuella tråkigheter, är det oerhört viktigt att vara medveten och ödmjuk inför en sådan sak. För de allra flesta vet, att ställs man inför nya personer, miljöer och situationer, ja då blir faktiskt det allra flesta nervösa och och osäkra. Och under sådan psykologisk press och mental ansträngning gör man inte alltid sig själv och "sitt riktiga jag", rättvisa.

Så är i alla fall jag, jag fungerar någorlunda på det viset. Att först då jag känner mig trygg och hemma med sällskapet jag vistas i, ja då bjuds det på den riktiga Kim. Man får vad man förtjänar har jag hört att man kan säga, och så resonerar jag gärna. En annan klok nära vän sa också det, "what's goes around, comes around", och det var fint tyckte jag. Kan betyda så många olika saker i och för sig, men min tolkning var positiv.

I alla fall, min förhoppning är att få fortsätta utvecklas och bli någon både jag själv och andra vill ha att göra med. Inget överdrivet så där. Det låter väl vettigt? För trivs man med sig själv så borde ju andra kunna göra samma sak. Vi får ta det som det kommer hädanefter, vi börjar där brorsan! ^^,

Simma Lugnt!

Tiden är allt bra märklig, reglerar fart efter eget tycke och min egen uppfattning om vart jag står, kastas om till oigenkännlighet. Mycket skumt, bra mycket skumt. Nu är det i alla fall så, att lite fort har det gått här på slutet, är ju liksom på väg HEM till Norrland igen, Piteå för er som undrar och funderar. Och som jag längtar! Fan, till det mesta egentligen, jag menar, Piteå är ju jag, och jag är ju Piteå!? Eller... Kanske inte riktigt på det sätt som du tror, men i alla fall.

Tiden är mer än mogen för en visit på hemmaplan. Jag har faktiskt vistats i över 2 månader här nere nu, man håller ju på att inte bli som folk längre...! ^^, Nä, ärligt talat. I och med att varje dag är som ett litet äventyr, varje vecka ett steg på utvecklingstrappan och så vidare, Men, det finns ett stort men, varje månad blir här lite mörkare, varje månad blir här lite outhärdligare och snart tror jag ta mig fan att jag pendlar ihjäl mig...Dessa I-landsproblem tenderer att återkomma! ^^,

Tenta gick bra och "Pitefest" fick avrnunda det hela. Men nu bär det av mot "rätt sida älven" som man säger. Nu har jag testat vingarna sådär elegant bara en student som lämnar sin hemstad för första gången, kan göra. Och bästa sättet för reflektion, det är nog "back to basics".Jag har nämligen lite planar på hur jag styra upp det hela. Men för att komma underfund om jag är ute och cyklar eller inte, ja, det får det får den där tiden utvisa. Och tiden, den tenderar ju att göra som den vill. Men om jag nu tar den till hjälp, kommer det då till att gå för fort, eller kommer det rent bli så att jag hamnar i någon slags oigenkänlighet!? Och om jag nu skulle göra det, fan, det är ju bara härligt. Jag menar, shit happens when you party naked... Adrenalin, dopamin och fullständig frihet och eufori. Halleluja!Vet inte riktigt vad som sagts egentligen, men, snart hemma, känns viktigt för fortsatt utveckling och välmående!

Det kommer mera...

MVH // Kim-Håkan från Piteå

För inte så länge sen
Hade feta problem
Nu styr man upp skutan
För befäl och är kapten

Livet det leker
Jag leker med livet
Man har full kontroll
Och tar inget för givet

Har ögon i nacken
Men blicken riktad framåt
Fötterna i backen
Ökar stadigt på takten

Kommer förbli ödmjuk
Vara den jag är
Lyssna på omgivningen
Vet du finns där...

Är inne in en riktigt tung period, men för den skulle inte deprimerande. Jag funderar, jag filosoferar, ifrågasätter, jag undrar och framförallt så vill jag veta. Men en sak har slagit mig, och det faller på plats, att stora tänkare i världen det finns det gott om. Det behöver inte nödvändigtvis vara kända filosofer eller erkända celebiteter som har bra riktigt bra tankar och värderingar. Personligen har jag varit lite så där anti-anti citatet eller yttrycket "Carpe diem" - f"ånga dage", men ju mer jag tänker på det, så stämmer det ju.

För så enkelt är det, det handlar om att fånga dagen. Inte nödvändigtvis på ett sådant sätt att var dag behöver bli häpnadsväckande och fullkomligt euforisk. Strävan bör hellre ligga på att se detaljerna, ta vara på det lilla, dom där små sakerna som faktiskt är dom som gör skillnad... Dessa saker väljer du själv vad det skulle kunna vara, det är fritt fram så att säga, "ingen big deal"! ^^, Huvudsaken är bara att man tar sig tid och mod, att man vågar åsidosätta det som vanligtvis är så elementärt och uppenbart.

Min mor säger ofta till mig - "Det är inte nödvändigtvis hon som alla ser, som är den bästa tjejen, ofta är hennes kompis mycket mycket bättre..." Alltså, säg att du är ute på kroget, ( fan att man alltid tar krogen som exempel...! ^^, ) du och polarna dansar, dricker och spanar. Ni ser henne, allihopa, fräschaste bruden på stället, sjukt sexig, het, dansar som en gud nnaoch har en grym utstrålning. Henne, jaa, man ser henne, okej!? Problemet, ofta, är att det gör alla andra också, och hon vet om det, tro mig...! Men, om man nu klarar av att se nyktert på saken och ta tag i själv, kan man då kanske inte snegla lite höger eller vänster om denna skönhet!? Och vad ser man då, vad finns där!?

Häng med på resonemanget, du har fyndat kompis, du har hittat rätt. Och varför? Du tänkte utanför boxen, du valde att se detaljerna, det lilla, det där som är svårt att se för att alldeles för mycket av det "självklara"  fanns i vägen... Synonymer, jag hoppas ni förstår dem!? I alla fall, detta funderar jag mycket på. Detta hänger mycket ihop med min tanke om konsumtionssamhället, dessa fenomen går hand i hand. Ytlighet på flera plan och nivåer i mentaliteten hos människor. Skönt att det finns de som öppnar upp tänkadet hos en, ger perspektiv och ger energi till förändring.

Återkommer till detta, utkast 1, haha, högskolehumor...! ^^,

MVH, Ah'Kim Balboa!